sofiesoderstrom.blogg.se/australien

Sen ungefär gymnasiet har jag velat bo utomlands en längre tid (en av många punkter på min bucket list). Just det här med att uppleva en annan kultur, att få se sig om i världen och få lära känna massa nytt folk som alla har olika ursprung. Jag tror jag ville åka iväg mycket för utmaningen. Just det här med att klara sig själv i ett helt nytt land, bara börja om på nytt igen vad gäller allt - jobb, kontakter, pengar, boende och alla andra grejer man kan tänka sig. Man växer så enormt av att göra en längre resa. Säger jag nu efter tre veckor här, men växer man som människa bara efter att ha flyttat till Stockholm och bott själv i 1,5 år så kan jag lova att man växer av att flytta till andra sidan jordklotet. För att inte prata på hur bra man kommer bli på engelska! Sen tror jag inte riktigt att det är meningen att man ska bo i en och samma håla i resten av sitt liv, men det är en annan femma. Jag vet att jag skulle ångra mig om 20 år om jag aldrig hade tagit chansen och åkt som ung!

Iallafall, efter jag tog studenten spenderade jag en sommar i Norge och efter det var jag arbetslös. Det var då tankarna började att jag ville åka som au pair. Jag var mest inne på ställen som USA, London eller Spanien. Jag kollade runt lite och sökte faktiskt jobb som nanny/au pair i London och Spanien. Fick svar från någon förmedling i London, hade tillochmed en telefonintervju med dem. Sen kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände, men det var nog nerverna som kickade in och jag kände mig inte riktigt redo. Jag var helt enkelt inte mogen för det då. Men sen dess har jag alltid haft en liten baktanke i mitt huvud att jag måste åka iväg någonstans, en längre period, någon gång. 

Våren 2013 fick mitt liv en ny vändning och jag flyttade till Stockholm och började plugga på SU. Efter att ha pluggat en termin så började mina tankar gå åt att åka som au pair till USA. Jag kontaktade en förmedling och gick på informationsmöte och hade några telefonsamtal med dem efteråt. Men det kändes aldrig riktigt rätt. Jag fortsatte plugga en termin till och ungefär i mitten av terminen så kände jag att jag inte alls ville plugga, jag ville jobba istället. Jag tror att mycket var med i bakhuvudet att när jag ska resa iväg måste jag ha ett bra startkapital, och det kan man inte riktigt få när man lever på CSN. Någonstans där väcktes mina tankar återigen om att spara ihop pengar och sedan åka iväg någonstans. Jag började leta efter jobb och jag kommer ihåg hur glad jag blev när jag fick en intervju på en förskola. Någon gång då i dagarna hade jag och min bror ett snack om att resa iväg och han kläckte idén om Australien, att vi kunde åka tillsammans, fast ändå har våra egna separata liv, att vi skulle åka om ett år, eftersom vi båda ville resa helt själva egentligen. (Detta var i okt-nov förra året)

Jag gick på min intervju och det kändes jättebra. Kommer ihåg att jag gjorde min VFU då, på en förskola. Han som hade intervjuat mig ringde upp mig när jag hade min VFU, lämnade ett röstmeddelande som jag lyssnade av på rasten, och sa att de hade valt mellan mig och en annan tjej, och att det blev hon som fick jobbet. Kommer ihåg hur knäckt jag var och att jag bara ville gråta, men att jag var tvungen att bita ihop eftersom jag var på vfun. Någon vecka senare skulle jag med på deras APT med hela enheten, cheferna och allt. Min handledare visste att jag sökte efter jobb men att jag inte fått något än och att det förmodligen skulle bli så att jag fortsatte med studierna. Så när vi sitter på avslutningen på apt:t och äter smörgåstårta kläcker hon ur sig lite skämtsamt: "Men Sofie, du ska inte ta en paus från studierna och jobba med mig istället?" Mitt svar tillbaka var typ "Eeh, eeeh, jo det kanske jag skulle". Sen gick vi från apt:t och vi snackade lite på vägen om att jag hade sökt jobb och ville hellre jobba än att plugga för tillfället. Då säger hon att vi ska skynda oss tillbaka och prata med chefen. Så vi halvsprang tillbaka för att hinna prata med henne innan hon hade gått, där står vi andfådda och berättar för chefen att jag är intresserad av att börja jobba hos dem. Chefen säger; "okej, bra, kom in på intervju imorgon". Sagt och gjort, kom in på intervjun och jobbet var i princip mitt. "Jag såg ju hur glad Anna såg ut över att hon ville jobba med dig, och det kan man ju inte riktigt sägs nej till". Skrev på anställningsavtal och vips så hade jag fått ett jobb. 

Planen var ju fortfarande att jag skulle åka till Australien på hösten, i oktober eller november, så jag tänkte inte så mycket på det de första månaderna jag jobbade. Eftersom jag var anställd i sex månader från januari så löpte mitt kontrakt ut vid midsommar. I mars-april började jag tänka på sommarjobb och hörde av mig till chefen. Hon sa att det var jättebra att jag kunde jobba och att sommarplaneringen skulle bli klar i april. Hela april gick och jag hörde ingenting, kontaktade chefen och hon sa att schemat inte var klart än och att de inte kunde lova jobb hela sommaren. Blev lite orolig och tänkte att jag inte kan vara utan jobb och betala 5000 i månaden på en lägenhet, från mina sparpengar som skulle användas till Australien. Då började jag gå i tankarna att jag skulle åka tidigare till Australien. Jag fann sidan "Au Pair World" där man gratis har en egen profil där man kan fylla i vilket land man vill åka till och berätta om sig själv och sina erfarenheter, vilket är samma för familjer som söker en au pair. De berättar om hur familjen ser ut, vad som krävs av en och hur schemat ser ut. Det var väldigt många familjer som hörde av sig och var intresserade. Men för mig var det ingen som kändes riktigt rätt. Sen hörde en familj av sig som bestod av en svensk mamma och vi skrev en hel del och sedan bestämde vi att prata på Skype. Allt kändes jättebra. Det var någonstans i mitten av maj jag faktiskt bestämde mig för att åka, dels för att jag fortfarande inte hade hört något från jobbet och dels för att jag var tvungen att säga upp lägenheten i någorlunda tid. 

Först var tanken att jag skulle komma i början på juli, men eftersom jag tyckte det blev lite stressigt och ont om tid att säga hejdå till alla och bara få vara ett tag och ta det lugnt, så frågade jag om jag kunde komma några veckor senare istället. Vi bestämde att jag skulle komma i slutet av juli. Det betydde att jag hade fem veckors semester innan jag skulle åka iväg, vilket jag känner nu var guld värt. 

Så i mitten av maj började jag att fixa med att som måste fixas med innan man åker på långresa. 

Vad som måste fixas och vad man bör tänka på tänkte jag skriva i ett annat inlägg, om det nu skulle vara någon som läser detta och vill ut och upptäcka världen! 

Detta var i princip min berättelse om hur det gick till. Det kanske är lite otydligt eller flummigt på vissa delar och då ber jag om ursäkt för det. Men det är iallafall en överblick om hur jag tänkte och hur det gick till.